Jag måste erkänna att jag känner en viss saknad. Jag har ju varit fotbollstränare under fem år. Grabbarna som i år blir 16år har haft en otrolig utveckling och det har varit ett superbra gäng att träna. Mina kollegor går inte att ha förhakor heller. Många av dem har flera års erfarenhet och en av dem är fd. Allsvensk spelare och svettas rutin. Jag har lärt mig mycket och nu när jag har lagt av har jag fått ohyggligt mycket tid för annat.
Men visst saknar man grabbarna och tiden på fotbollsplanen. Det som jag försöker dra mig till minnes för att inse att jag gjorde rätt val när jag la av är min djupfrysta fötter.
Alla dessa vinterträningar på grus. Där stod man och frös så att det var svårt att koncentrera sig på att grabbarna gjorde rätt i övningarna. Man tittade på klockan och ville bara att träningen skulle vara slut så man fick gå hem och värma sig.

Men vad ska jag tänka på när grässäsongen drar igång?