Det talas mycket om att man är en stor talang i Sverige. Killar räknas nästan som talang fram till 25års ålder. I Europa är man då en etablerad spelare. Talang stämpeln försvinner ute i Europa mycket snabbare än i Sverige. Frågan är varför det är så?

På damsidan är det tvärtom. Där slussas unga tjejer in tidigt i B-lag och A-lag. De etablerar sig snabbare i laget och ses som en del av laget i mycket tidigare åldrar. Mer likt Europa och detta är något som går igen från Allsvenskan och ner i divisionerna. Mitt lokala div. lag för damer har en snittålder på 21 i A-truppen. Där är många spelare som är födda från 1993 och uppåt redan etablerade sedan två tre år tillbaka.
Jag var själv tränare för pojklaget födda 1993. I år när de fyller 16 år är några av dem med och tränar med A-laget. Det beror inte på att det är dålig klass på spelarna. Tvärtom ses de som en av de mest lovande årskullarna på länge i klubben.

Men varför denna skilland mellan killar och tjejer? Vad är rätt? När blir det allvar och hur länge är det på skoj?