Man kände att något var på gång när det bara flöt på i hennes åkning och det var en liten grön skylt i grafiken på TV:n vid varje mellantid. Hon såg pigg ut. Hon såg stark ut och hon såg målmedveten ut.
Helt ut respekt för att vara första OS-loppet i livet satte hon alla konkurrenter på plats och bjöd hela svenska folket på ståpäls och guldjubel.
Hennes pappa däremot var ingen pratkvarn i intervjun efteråt och det kändes som han kämpade för att inte säga mer en två stavelser i varje ”mening”.

Skitsamma, OS-guldet är bärgat och nu hoppas och tror vi på ännu mera guldfirande för svenskarna!